Utöver den ekonomiska verkligheten är hälso- och sjukvården också en i grunden försiktig sektor. Patientsäkerheten kommer naturligt först. Förändring införs därför med stor försiktighet, och nya system förväntas fungera stabilt från dag ett. Det här är ingen bransch där man kan tillämpa ett "fail fast"-tänkande - varje fel som riskerar att påverka patientutfall eller vårdpersonals arbetsflöden måste undvikas.
Ett tredje hinder är fragmenteringen. I många vårdsystem är ansvaret uppdelat mellan organisationer, regioner och vårdnivåer, som alla har sina egna IT-lösningar, prioriteringar och budgetar. För att nödvändig förändring ska ge effekt i hela systemet behöver svåra beslut fattas lokalt. Den bristande samordningen försvårar införandet av större förändringar.
Kombinationen av dessa tre faktorer - snäva budgetar, låg tolerans för störningar och en fragmenterad struktur - gör att många organisationer skjuter upp större förändringar, även när begränsningarna i de befintliga systemen är väl kända.
All digital omställning som lyckas inom europeisk hälso- och sjukvård måste utgå från dessa villkor, inte arbeta emot dem. Den måste sänka långsiktiga kostnader och risker. Den måste göra det möjligt att stegvis införa förändring utan att störa det kliniska arbetet. Och den måste fungera i fragmenterade miljöer där ingen enskild organisation styr hela vårdkedjan.
Lärdomar från Norden
I de nordiska länderna har de här frågorna hanterats tidigare än i många andra delar av Europa. Under många år har vi byggt vårdsystem kring gemensamma datamodeller, nationella integrationslager och hög interoperabilitet.
Tieto Caretech har varit direkt involverat i den här utvecklingen från start. Vårt kliniska informationssystem, Lifecare EHR, används nu brett i 16 av Finlands 21 välfärdsområden, med tydlig och växande betydelse i Sverige och Norge - och med ett momentum som nu börjar märkas även på den bredare europeiska marknaden. Den öppna plattform som utgör grunden för det här ekosystemet, stöder primärvård, specialistvård och social omsorg inom en gemensam klinisk datamodell. Den hanterar miljontals patientkontakter varje år i Norden.
Att arbeta i den här skalan har varit möjligt tack vare våra tidiga val kring öppenhet. Genom att bygga Lifecare EHR på standarden openEHR har vi kunnat separera patientdata från applikationer och vårdkontexter. Det har gjort det möjligt att utveckla funktionaliteten över tid, utan behov av omfattande systembyten eller störningar i det kliniska arbetet.
Som ett resultat har dessa vårdsystem en datakontinuitet som fortfarande är ovanlig på många håll i Europa. Kliniker kan komma åt relevant patientinformation oavsett var vården har getts. Data kan också återanvändas på ett ansvarsfullt sätt för forskning, planering och systemförbättring.
Den europeiska regleringen försöker nu skapa liknande förutsättningar i större skala. EHDS (European Health Data Space) är ett viktigt steg, men reglering i sig löser inte den underliggande fragmenteringen av data. Utan öppna och interoperabla grundförutsättningar riskerar nya regler att öka komplexiteten i stället för att skapa värde.
Att arbeta inom den europeiska vårdverkligheten
Enkelt uttryckt gör öppna standarder det möjligt för vårdorganisationer att utvecklas steg för steg, i stället för att tvingas in i stora och riskfyllda transformationsprogram. Ingen leverantör kan förutse varje framtida behov, och inget system bör låsa organisationer till ett fast arbetssätt under de kommande tjugo åren. Öppenhet ger den flexibilitet som krävs för att kunna anpassa sig till förändring.
Detta är särskilt viktigt i starkt decentraliserade vårdsystem. I de flesta länder verkar sjukhus och primärvårdsaktörer fortfarande som självständiga enheter. Ingen organisation äger hela vårdkedjan, och patienter rör sig regelbundet mellan olika vårdgivare med begränsad delning av data. Omställningen i den här miljön kan inte drivas centralt eller levereras genom ett enda systembyte i hela organisationen. Den måste ske stegvis. I fragmenterade vårdsystem beror framsteg på att samarbeta med aktörer som förstår nationella strukturer, regulatoriska krav och den dagliga verksamhetens verklighet.
Artificiell intelligens blir mer relevant när den öppna arkitekturen väl finns på plats. AI är i praktiken det stresstest som visar om dina digitala grundförutsättningar håller för framtiden. Dess värde ligger i förmågan att automatisera rutinuppgifter och stödja kliniskt beslutsfattande. Rätt implementerad hjälper AI till att använda knappa resurser bättre i hela vårdlandskapet.
När befintliga kärnsystem i Europa har svårt att möta nya krav står vårdorganisationer inför ett val: låsa fast sig vid dagens begränsningar för ännu en generation, eller tänka om kring grunden. För att förbättra vårdresultat och använda begränsade resurser bättre krävs system som är öppna, modulära och anpassningsbara över tid.