Varför dagens journalsystem inte räcker hela vägen
Journalens uppgift har länge varit densamma: att dokumentera, skapa kontinuitet och ge stöd i kommunikationen kring patienten. När vården digitaliserades flyttade mycket från papper till skärm, men ofta följde samma logik med. Information lagrades digitalt, men fortsatte att vara uppdelad i separata system, moduler och databaser.
Det är en verklighet som många i svensk hälso- och sjukvård känner igen. Klinisk information finns i flera olika system. Läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal behöver öppna många vyer för att få en sammanhållen bild av patienten. För patienter med lång vårdhistorik, kroniska sjukdomar eller många vårdkontakter blir det särskilt tydligt; det som borde vara enkelt tar tid.
Utöver att vara ett användarbarhetsproblem påverkar det också arbetsflöden, samordning, patientsäkerhet och hur mycket tid som blir kvar till patientmötet.
Nya datakällor ställer nya krav på vårdinformationssystem
Samtidigt förändras vårdens informationslandskap snabbt. Egenmonitorering, medicintekniska produkter, distansvård, AI-genererade analyser och inte minst patientens egen informationsbild via exempelvis 1177, webb- och AI-sökningar blir en allt större del av verkligheten.
Det betyder att framtidens journalsystem måste kunna hantera fler datakällor än tidigare. Men mer data i sig skapar inte bättre vård. Värde uppstår först när informationen är begriplig, strukturerad, spårbar och möjlig att använda i ett kliniskt sammanhang.
För regioner som planerar nästa generations vårdinformationssystem blir därför frågan om struktur och interoperabilitet central. Hur ska information kunna delas, förstås och användas över tid, mellan verksamheter och tillsammans med nya funktioner som ännu inte finns på plats?
Öppna standarder och stegvis modernisering är vägen framåt
I vår föreläsning lyfte vi behovet av att gå från slutna, monolitiska journalsystem till öppna och flexibla vårdinformationssystem. Det innebär att data inte låses in i en enskild applikation, utan kan hanteras på en gemensam plattform med öppna standarder.
När data separeras från applikationerna blir det möjligt att använda samma informationsgrund i flera arbetsflöden, lägga till nya funktioner och införa nya datakällor stegvis. Det skapar bättre förutsättningar för långsiktig utveckling och minskar beroendet av stora införanden i ett enda steg.
För svenska regioner är det en viktig fråga i samband med upphandling. Ett traditionellt helhetssystem kan verka enkelt att köpa, men blir ofta svårt att anpassa när verksamheten förändras. Ett stegvis upplägg ger större handlingsfrihet och minskar risken att bygga in nya begränsningar redan från början.
Bättre överblick i klinisk vardag
På Vitalis visade vi också vad detta betyder i praktiken. När data från olika källor samlas och harmoniseras kan information presenteras på ett helt annat sätt än i traditionella journalvyer.
För patienter med kroniska sjukdomar kan longitudinella tidslinjer ge ett tydligare stöd i det kliniska arbetet. Där blir det möjligt att följa läkemedel, vitalparametrar, provsvar, livsstilsdata och kliniska händelser i samma sammanhang. Det ger bättre överblick och snabbare förståelse av patientens förlopp.
Mindre inlåsning och bättre förutsättningar för interoperabilitet
En annan avgörande fråga för regionerna är leverantörsoberoende. När data ligger i en öppen och semantiskt interoperabel struktur blir det lättare att undvika inlåsning. Det gäller både plattformen och de applikationer som används ovanpå den.
Det betyder att investeringar i information, struktur och arbetssätt blir lättare att skydda även när behov förändras eller nya leverantörer tillkommer. För regioner som vill bygga långsiktigt är det en viktig del av ett hållbart vård-IT-landskap.
Vi lyfte också att utvecklingen i Europa går mot större krav på gemensamma standarder, semantik och interoperabilitet. Arkitekturen behöver inte bara lösa dagens behov utan också vara relevant i en framtid där informationsutbyte, hälsodata och AI-stöd blir en allt större del av vårdens verklighet.
Beprövat i Finland och etablerat i Sverige
För Tieto Caretech är detta inte en framtidsvision. Vår lösning bygger på erfarenheter från Finland, där systemet är beprövat i stor skala och används i regioner där vården bedrivs på både finska och svenska. Vi finns också redan på ett svenskt universitetssjukhus.
Det är relevant för svenska regioner som söker journalsystem och vårdinformationssystem som bevisat fungerar i verklig drift, i komplexa vårdmiljöer och över tid.
Stort intresse efter föreläsningen på Vitalis
En tydlig signal efter föreläsningen var det stora engagemanget i den efterföljande diskussionen. Många frågor kom upp om standarder, interoperabilitet, migration av historisk data och leverantörsoberoende.
Intresset för de här frågorna är uppenbarligen stort. Fokus ligger allt mindre på att bara välja nästa system, och allt mer på att bygga rätt grund för framtiden.
Framtidens journalsystem behöver byggas för förändring
Det viktigaste budskapet från scenen på Vitalis var: framtidens vård avgörs av vem som har mest begriplig, strukturerad och tillförlitlig data.
För vårdprofessionen handlar det om tid för patienten, överblick och bättre beslutsstöd i rätt sammanhang. För regionerna handlar det om att skapa en hållbar digital grund som kan stötta både dagens krav och morgondagens behov.
När journalsystem nu ska upphandlas eller ses över är det därför klokt att lyfta blicken från enskilda applikationer och i stället fråga vilken informationsarkitektur som ger störst långsiktigt värde. Vår övertygelse är tydlig: framtiden ligger i öppna, flexibla och stegvis utvecklingsbara vårdinformationssystem.
